Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
ljud högt, o dyra ord! Ej lyfts en höjd mot himlens rand, ej sänks en dal, ej sköljs en strand, mer älskad än vår bygd i nord, än våra fäders jord!
|
Notre pays, notre pays, notre patrie,
Sonne haut, mot chéri ! Nulle colline ne s’élève à l’horizon, Nulle vallée ne s’enfonce, nulle grève n’est baignée, Plus aimées que notre contrée dans le Nord, Que la terre de nos pères.
|
Oi maamme, Suomi, synnyinmaa!
Soi, sana kultainen! Ei laaksoa, ei kukkulaa, ei vettä rantaa rakkaampaa kuin kotimaa tä’ä pohjoinen. Maa kallis isien.
|
Din blomning, sluten än i knopp,
Skall mogna ur sitt tvång; Se, ur vår kärlek skall gå opp Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp. Och högre klinga skall en gång Vår fosterländska sång.
|
Ta floraison, encore en boutons,
Éclatera hors de sa prison ; Vois comme notre amour va célébrer Ta lumière, ton éclat, ta joie, ton espérance, Et comme un jour retentira plus haut L’hymne de notre patrie.
|
Sun kukoistukses’ kuorestaan,
kerrankin puhkeaa. Viel’ lempemme saa nousemaan, sun toivos’, riemus’ loistossaan. Ja kerran laulus’, synnyinmaa, korkeimman kaiun saa.
|